Flit ska löna sig. Ska det vara så svårt?

Debattartikel publicerad i bland annat Enköpings-Posten under förra veckan:

Du ska inte tro att du är något. Det är andemeningen i Jantelagen som odlats av socialdemokratin och som under alltför lång tid har varit dominerande i Sverige. Människor har hållits tillbaka och hindrats från att göra den livsresa de själva velat göra. Flit och hårt arbete har inte uppmuntrats.

Det går inte längre att bygga ett samhälle på sådana tankesätt. Dels för att vi behöver få ut så mycket som möjligt av varje människa för att stå oss i den ökade internationella konkurrens som globaliseringen medför. För att vi behöver flitiga och hårt arbetande människor som för samhället framåt och skapar tillväxt i ekonomin. Men även för att det inte heller är moraliskt försvarbart att ha en sådan ordning. Alla människor har ett unikt och okränkbart värde och förtjänar att få utvecklas i sin egen takt.

Det krävs därför förändring på det ekonomiska och skattemässiga området. Det håller inte att den som lägger ner flera år på en tuff utbildning eller arbetar några timmar extra varje dag straffbeskattas. Även om alliansregeringen gjort mycket bra så har vi fortfarande såväl höga skatter för vanliga löntagare som världens högsta marginalskatt. Vad sänder det egentligen ut för signaler?

Det krävs också förändring på det arbetsmarknadspolitiska området. Det håller inte att den duktige och flitige personen tvingas sluta före den mindre kompetente arbetskamraten när ett företag tvingas skära ner, bara på grund av att hon eller han jobbat kortast tid på arbetsplatsen. Vad säger det om vilka dygder som samhället värdesätter?

Men det krävs dessutom förändring på det skolpolitiska området. De håller inte att de duktiga eleverna hålls tillbaka i skolan. Att de som räknar ut matteboken för snabbt tvingas sudda ut uträkningarna och börja om eller att betyg börjar användas som motivation först i sena årskurser. Det viktiga måste vara att lägstanivån i en klass är hög, inte att eleverna håller en så jämn nivå som möjligt.

Människor är olika, har olika intressen och olika talanger. Det är naturligt och inte någonting som behöver eller bör döljas. Istället måste vi bli bättre på att se varje människa för den hon är. Bättre på att uppmuntra var och en att göra det bästa efter sina förutsättningar.

För oss är det detsamma som att arbeta för ett mer kristdemokratiskt samhälle. Ett samhälle som ser och uppskattar alla människor. Ett samhälle där ingen hålls tillbaka, och där ingen lämnas efter. Ett samhälle där det är okej att vara duktig och där flit uppmuntras och belönas.

Man tycker att det borde vara sunt förnuft, men så är det uppenbarligen inte. Som företrädare för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet tänker vi göra vad vi kan för att förändra och lanserar därför en kampanj på temat. ”Flit ska löna sig. Ska det vara så svårt?”

Charlie Weimers
Ebba Busch
Aron Modig

Sommar 2009: Summering

Sommren, som brukar innebära ganska mycket stiltje inom politiken, är snart till ända. För KDU:s del märks detta i och med att vi förra helgen hade förbundsstyrelsemöte, ordföranderåd och kick-off för höstkampanjen samt genom att vi den här helgen har kick-off för arbetsutskottets, organisationsutskottets och det internationella utskottets arbete.

Flera av förbundsstyrelsens ledamöter har, trots sommardvalan, varit aktiva och haft debattartiklar publicerade i olika medier under sommaren. Detta är ett axplock:

Politik i mängder finns även på ledamöternas bloggar: Charlie Weimers, Ebba Busch, Christian Carlsson, Mattias Svensson, David Högberg samt Sara Skyttedal.

Post riksmöte 2009

Under den gångna helgen höll Kristdemokratiska ungdomsförbundet ett mycket lyckat och välorganiserat riksmöte i Växjö. Utöver gemenskap och samkväm fylldes de fyra dagarna av debatter, motionsbehandling, utbildning samt val av ny förbundsstyrelse.

Torsdagen innebar val av nytt förbundspresidium. Såväl valet av förbundsordförandre (Charlie Weimers, Wermland) som av de båda viceordförandena (Ebba Busch, Uppsala samt undertecknad) gick lugnt till, inga motkandidater fanns mot valberedningens förslag. På fredagen tillsattes övriga platser i förbundsstyrelsen. Valda blev Christian Carlsson, Stockholm; Mattias Svensson, Skåne; David Högberg, Östergötland; Sara Skyttedal, Stockholm; Rebecca Olsson, Norra Älvsborg; Emma Hellbom, Göteborg; Jonatan Hedin, Göteborg samt Rebecca Dison, Stockholm.

Under helgen höll flera duktiga politiker tal, däribland äldre- och folkhälsominister Maria Larsson, Kristdemokraternas toppkandidat inför Europaparlamentsvalet, Ella Bohlin samt ordföranden för det israeliska statsbärande partiet Likuds ungdomsförbund. Även KDU:s förbundsordförande Charlie Weimers höll två utmärkta tal som båda går att läsa på Charlies blogg: ”Min hälsning till KDU:s israeliska gäster” samt ”Hög tid för det personliga ansvarets återkomst”. Läsning av dessa rekommenderas.

Mitt eget tacktal efter att ha valts till andre vice förbundsordförande löd enligt följande:

Vänner och unga kristdemokrater,

Stort tack för ert stöd och för att jag får ert förtroende att sitta med i KDU:s ledning under det kommande året. Det känns roligt, spännande, inspirerande men inte minst, förstås, som att det medför ett väldigt stort ansvar.

Det är en väldigt viktig politisk tid vi har framför oss, med val till Europaparlamentet om några veckor samtidigt som vi närmar oss upploppet inför 2010 års riksdagsval. För oss kristdemokrater sänder opinionsundersökningarna dubbla signaler. Alliansregeringen har hämtat in det mesta av det försprång oppositionen haft sedan hösten 2006 och den svenska vänstern är svagare på mycket länge, både vad gäller opinionssiffror och vad gäller kvaliteten på dess företrädare. Samtidigt balanserar vårt eget parti på gränsen till både riksdagen och Europaparlamentet – en långtifrån underhållande situation.

I mina ögon gör detta KDU:s roll än viktigare. Vi måste hjälpa vårt moderparti att föra ut de kristdemokratiska åsikterna och värderingarna på ett sätt som gör att vi får tio procent, snarare än tre eller fyra procent, av rösterna i kommande val. Detta är inte omöjligt – den svenska kristdemokratin är en politisk rörelse med väldigt stor potential.

Det är nämligen vi som är den politiska kraft som förstår att människor är olika, har olika intressen och är bra på olika saker. Den politiska kraft som förstår att det behövs många olika sorters skolor för att var och en ska hitta en skolform som passar.

Den kraft som av samma anledning förstår att valfrihet måste vara ledordet i familjepolitiken. Den kraft som helhjärtat står upp för äganderätten, som är emot kvotering i alla dess former och som tror på akademiernas frihet.

Den kraft som förstår att man inte åstadkommer ekonomisk tillväxt genom gigantiska statliga stödpaket med medföljande budgetunderskott utan genom ett gott näringslivsklimat, genom att göra det lönsamt att arbeta, genom rejäla satsningar på utbildning och forskning och genom att ta ansvar för statsfinanserna.

Den kraft som förstår att staten inte kan lösa alla problem utan att var och en har ett personligt ansvar. Samtidigt som vi förstår att vi måste finnas där för de som behöver hjälp, både inom landets gränser och internationellt. Kort sagt, den kraft som förstår att frihet, gemenskap och det okränkbara människovärdet måste ligga till grund för all politik.

KDU är mycket betydelsefulla i arbetet för att vi varken ska ha en socialistisk, rödgrön eller liberal regering efter riksdagsvalet 2010. Det vi ska ha är en alliansregering. Låt oss arbeta mycket hårt för det. Tack.

Jag i talarstolen.

Jag i talarstolen.

Annat som skrivits om årets riksmöte är bland annat följande: Smålands-Postens ledarsida, Sveriges Radio Kronoberg, SVT SmålandsnyttAndreas Olofsson,  Linus Dagbäck Printz, Christian Carlsson, David Högberg,  samt KDU Uppsala län.

Update 29/5: Nu har även David Högberg II, Tradition & Fason samt Daniel Sturesson kommit med kommentarer.