En hållbar politik stödjer familjen

Debattartikel publicerad i Dagen den 21 september 2011:

Med jämna mellanrum kommer diskussionen kring äktenskap, familj och skilsmässa upp i den offentliga debatten. Inte sällan utmålas äktenskapet av dess fiender som ett kvinnofängelse där alla män överordnas alla kvinnor. Ofta kommer attacken från vänster och den dagsaktuella debatten är inget undantag. Gudrun Schyman är en av dem som medverkar i antologin ”Happy, happy” och sin vana trogen väljer hon att utmåla äktenskap och familj som problem och dess upplösning som själva lösningen (Dagen 13/9). Äktenskaplig trohet beskriver hon som ”snuttefiltar” som vi bör överge.

Det kommer naturligtvis alltid att finnas dåliga relationer som bör avslutas och ohållbara familjesituationer som måste upplösas. Därom råder inga tvivel, detta kan vi bara konstatera. Vad Schyman gör är dock att gå många steg längre. Hon beskriver äktenskaplig trohet och livslång kärlek som något i grunden ”orealistiskt”. I kontrast till detta är skilsmässor garantin för människan att ”… uppleva utveckling, både personlig och i relation till andra, inte minst till barnen”.

Den enda rimliga tolkningen av Schymans resonemang är att skilsmässor och mer tillfälliga relationer är normaltillståndet och vägen till lycka, medan långsiktiga och stabila relationer är undantagen där osunda normer och förväntningar odlas.

Denna egoistiska form av individualism går också igen i Schymans syn på föräldraskapet. ”Föräldraskapet är en individuell relation. Det kan varken delas eller delegeras.” Schyman ignorerar totalt det faktum att barn alltid har en mamma och en pappa, vilket gör resonemanget om att föräldraskapet endast skulle vara en individuell relation helt absurd.

Föräldraskap är något som alltid finns mellan två vuxna människor och barn. Barnets rätt till båda sina föräldrar är en grundläggande rättighet som finns inskriven i barnkonventionen och som är något universellt. Det är därför inte förvånande att den empiriska forskningen ger tydliga resultat: barn som växer upp utan båda sina föräldrar har generellt lägre betyg i skolan, är mindre benägna att gå vidare till högre utbildningar, har en lägre grad av psykiskt välbefinnande, och har större sannolikhet att i vuxen ålder själva hamna i skilsmässor jämfört med barn vars föräldrar levt tillsammans (Garriga/Härkönen 2009).

Att hålla samman familjen eller att skilja sig är en fråga som ytterst är upp den enskilde personen att avgöra. En ansvarsfull och långsiktigt hållbar politik bör dock sträva efter att stärka och stödja familjen så att fler ges möjligheten att hålla ihop. Lägre skatter, mer valfrihet i barnomsorgen, familjecentraler i varje kommun och frivillig sambeskattningen är några sätt att skapa ett mer familjevänligt samhälle. Vi unga kristdemokrater vill vara med och skapa ett sådant samhälle, med mindre egoistisk individualism men mer gemenskap och medmänsklighet.

Aron Modig
Förbundsordförande KDU

About these ads
%d bloggers like this: